Vecka 2 — Gå djupare

Iziko-museet och nationalgalleriet var mina första stopp den här veckan. Den aktuella utställningen på galleriet är tillstägnad Steven Cohens verk och det är, för att uttrycka det milt, inte vad man förväntar sig. Provocerande, rått, svårt att kategorisera. Man går ut utan att riktigt veta vad man tänker — vilket troligen är hela poängen. En påminnelse om att konst är helt subjektiv.

Planetariet

var en annan typ av upplevelse. Jag lämnade stallet med betydligt mer kunskap om vårt universum än när jag kom. Det som slog mig mest var skalan — miljarder stjärnor, oändliga galaxer, och ändå känns Kapstaden som sitt eget universum. En stad där så många olika människor, bakgrunder och berättelser samexisterar på samma plats. När man står där och blickar uppåt känns parallellen påtaglig.

Camps Bay kändes som att träda in i en helt annan stad. Stranden, berget, restaurangerna med uteservering längs strandpromenaden — atmosfären där är världar särskild från stadskärnan. Mer avslappnad, mer exklusiv, nästan som ett annat land inom samma stad. Värt resan bara för utsikten.

Old Biscuit Mill i Woodstock var veckans höjdpunkt. En före detta kex-fabrik som förvandlats till ett livfullt kreativt nav, hem för lokala hantverkare, designers och riktigt bra mat. På helgerna tar Neighbourgoods Market över och då händer något alldeles särskilt. Stånd med allt från handgjorda smycken till färsk råvaror, med livemusik i bakgrunden. Man kan äta sig runt världen — från koreansk mat till paella, churros till shakshuka. En riktig kulinarisk världsresa på en och samma innergård.

Madame Zingara förtjänar ett eget stycke. Det är en middagsshow där teater, performancekonst och mat möts i en spektakulär miljö. Akrobater, kontortionister och sångare uppför sig inuti ett av världens sista antika spegeltält. Maten är god, atmosfären är till skillnad från allt jag sett förut. En av de kvällar man inte glömmer så lätt.

Det dagliga livet har sin egen rytm. Kaffekulturen är på allvar — oberoende caféer på nästan varje hörn, vart och ett med sin egen personlighet. Den typ av ställen där man sätter sig ner för en snabb kaffe och stannar en timme. Hantverksbutikerna och de lokala boutiquebutikerna som fördelar sig över staden är också värda att utforska. Det finns ett äkta stolthet över lokalt hantverk här som man känner överallt man går.

Kapstaden rör sig i sin egen takt, och efter två veckor börjar jag röra mig med den.